----------------
Text: Henrik Weston
Alex Chilton. Säg namnet Alex Chilton långsamt och riktigt lyssna. Visst är namnet underbart? Hans musik är underbar, det som Alex gjorde med Big Star är fruktansvärt bra. Detta är ett praktexempel på tidlös pop. Och vilken produktion!! Handklapp, körer och finfina gitarrarrangemang. På deras första platta "# 1 Record" hör man hur gitarristerna Chilton och Chris Bell hela tiden "talar" till varandra genom rabiata gitarrattacker.
Att Big Star sen inte slog igenom framstår idag för oss popålskare som någonting obegripligt. Men just att Big Star inte "slog" speglar Chiltons karriär i ett nötskal. Otursförföljd har han segat sig igenom två decennier av pophistoria.Alex Chilton växte upp i Memphis, Tennessee. Hans pappa var jazzmusiker. 1967 hoppade han in som sångare i Box Tops endast 17 år gammal. Gruppen hade två dunderhits med "The Letter" och "Cry Like A Baby". 1970 lämnade Chilton Box Tops för att finna lyckan i New York. Det var vid den här tidpunkten som Alex spelade in sin första solo-LP, tyvärr aldrig utgiven (fyra låtar från den outgivna platta finns på den nyutkomna New Rose-dubbeln). 1971 återvända Alex till Memphis och bildade Big Star. Big Star spelade in tre LP-skivor. Min favorit är deras första, "# 1 Record". Trots tre suveräna skivor splittrades Big Star. Big Stars tredje platta "Big Stars Third Album", spelades in 1974, men de hittade ingen som ville ge ut den, och mycket på grund av detta splittrades bandet. LPn gavs sedermera ut 1978.
Alex strulade runt i Memphis, spelade lite, men han var allmänt besviken på rockbranschen och alla dess myter. 1977 flyttade Chilton återigen till New York, satte ihop ett band och turnerade flitigt i och omkring N.Y.C. 1978 kom singeln "Bangkok". Singeln blev en mindre "hit" och Alex var tillbaka i rampljuset. Han spelade in en solo-LP "Like Flies On Sherbert", som många anser är ett mösterverk. Han producerade Cramps, och han åkte över till London men kom snabbt tillbaka. Han gled runt, hoppade in ett tag i Tav Falcos Panther Burns, men han hoppade snabbt av, sedan han blivit kvitt sina kraftiga drogproblem. Alex flyttade till New Orleans där han idag bor sedan fyra år tillbaka.
Förra året gick Chilton in i studion och spelade in mini-LPn "Feudalist Tarts" och för ett par månader sedan kom nya singeln "No Sex".
The Eye träffade en glad Alex Chilton på jazz och blueshotellet Castle i Tjockhult.
"Can't get a licence
To drive my car
I do relly need it
To find the big stars"
Eye: Hur känns det att vara här I Sverige?
A.C: Det är helt okej, alla är trevliga och så parat ni engelska väldigt bra. Jag gillar Sverige.
Eye: Hur har spelningarna varit?
A.C: Hittills har jag spelat i Malmö, Lund och örebro. Det har inte kommit mycket folk, men dom som kommit på konserterna har verkligen varit entusiastiska. Sverige har en väldigt kunnig rockpublik.
Eye: Din mini-LP "Feudalist Tarts" är för mig en salig blandning av rock, jazz och soul. Hur ser du på den?
A.C: Det stämmer perfekt.
Eye: Lyssnar du mycket på soul och jazz?
A.C: Nej, faktiskt inte. När jag skulle spela in skivan ville jag ha med Carla Thomas "B.A.B.Y" och en egen låt "Lost My Job". De andra låtarna skulle vara åt rythm n blues-hållet. Basisten som spelar med mig, Rene Coman, är en gammal jazzlirare. Han har arrangerat några låtar, där har vi jazzfeelingen.
Eye: Du bor i New Orleans nu, vad gör du där?
A.C: Ingenting speciellt. Jag kan för första gången på väldigt länge livnära mig på musiken. Som du kanske känner till har jag haft det mycket svårt de senaste 15 åren, jag har bl a jobbat som taxichaffis, diskare och skogshuggare plus diverse andra suspekta jobb. Om vi spelar där ofta? Nej, två-tre gånger per år, inte mer.
Eye: Din första musikaliska upplevelse?
A.C: Ahh! det var min äldsta brorsa som hade en skiva med the Coasters "Young Blood" och baksidan var "Searchin". Min pappa var jazzmusiker, så jag brukade smyglyssna på hans plattor. Det höll jag på med ungefär tills Beatles kom 63-64. Då började jag lyssna på rock n roll. Jag är ju uppvuxen i Memphis, så man har naturligtvis inte kunnat undgå blues och rock n roll. Jag kommer ihåg att jag som sju-åttaåring köpte en skiva med Jerry Lee Lewis. Den första sång som jag lärde mig sjunga var Chet Bakers "Look For The Silver Lining". Han skrev den 1957. Jag började leka lite med tanken av att sjunga i ett band. 1966-67 fick jag så chansen med the Box Tops. På den vägen är det.
Eye: Hur var det med "The rock scene in Memphis" när du växte upp, var det Elvis för hela slanten?
A.C: När Evis och det hände var jag bara sju-åtta år. Men jag kommer ihåg att mina storasyskon hade, du vet, tajta jeans och brylcreme och sånt där. Sun Records hade sitt kontor i Memphis och där fanns ju hela rockeliten med Elvis, Jerry Lee, Johnny Cash och Carl Perkins. Så Memphis var nog "The city of rock n roll". Och sen på 60-talet när Stax Records belv skivbolaget med stort S blev jag mer och mer intresserad av musik. Det var nog Stax som verkligen fick mig att digga musik. Memphis har nog alltid haft en bra rockscen.
Eye: Influenser?
A.C: Jaa, jag visste ju vad rockabilly var, men jag var så liten då. Pappa var ju rockmusiker så i vår familj har egentligen allt kretsat kring svart musik, Coasters och sånt. Svart musik har alltid varit mer accepterat i vår familj än hillbilly. Fast det är klart att jag även diggade Perkins och grabbarna. Det var den blandningen av musik som jag lyssnade på ända tills Beatles kom 63-64, och jag blev såld direkt.
Eye: Har du sett Beatles?
A.C: Jaa, jag såg dom 66 och Stones 65.
Eye: Var det då du bestämde dig för att bli musiker?
A.C: Jag hade några grannar som kunde lira gitarr, på den tiden kunde jag inte spela något instrument så jag fick sjunga. Det här hände runt 65-66. Sen en dag ringde telefonen och det var en snubbe från Ronnie and the Devilles, som var ett ganska stort band i Memphis 66, och frågade mig om jag ville sjunga med dom. Jag nappade direkt och vi började repa redan dagen efter. En månad senare bytte vi namn till the Box Tops. I början av 67 spelade vi in "The Letter" och den blev det årets stora hit. Egentligen var det inte alls meningen att jag skulle bli musiker, det bara blev så
Eye: Har du någon gitarrhjälte?
A.C: Stax-gitarristen Steve Cropper.
Eye: Av alla grupper du varit med I, vilken tycker du hittills varit bäst?
A.C: Den grupp jag har nu.
Eye: Framtidsplaner?
A.C: Självklart så är det att kunna livnära mig på musiken, att aldrig mera behöva ha ett 8-5jobb. Nu i sommar ska vi lira in en ny LP. Så är det.
Eye: Några hobbys?
A.C: Sport, filmer och böcker.
Eye: Producerar du fortfarande?
A.C: Jag har precis avslutat ett projekt med en ukulelesnubbe som heter Carmey de Forrest (Eye reserverar sig för eventuell felstavning). Annars är det mest folk i New Orleans som bett mig producera, en är George Reynecka. Det är skitbra, riktigt rå soulrock.
Eye: Vad tycker du idag om Cramps?
A.C: Dom är väl helt okej, men jag kan inte förstå varför dom fixat en basist. Den enda jag träffar nuförtiden är Bryan Gregory. Han kommer nog att hoppa med i Cramps igen, nu när dom börjat tjäna pengar.
Eye: Hur är rockscenen idag i Memphis?
A.C: Den är dålig, men det är den å andra sidan i hela USA. När jag var med i Box Tops fanns det 100-150 band i Memphis, och alla hade engagemang varje helg. Idag tror jag inte ens att det finns 50 band. Ungarna har som du vet blivit passiviserade. Nu är det datorer och video och annat skit som gäller. Sorgligt, men sant.
Eye: Har du hört Nomads version av "Bangkok"?
A.C: Jaa, dom har helt ändrat arrangemang och sådant, men jag tycker det var kul att dom ville spela in den, om dom vill för de gärna spela in allt jag överhuvudtaget gjort.
Eye: Vad tycker du om dagens ungdomsmusik?
A.C: Jag vet inte, jag lyssnar inte på ny musik. Det är bara skit och jag blir bara konfunderad av allt. Det jag lyssnar på är gammal musik som jag inte hört, så det blir ju ny musik för mig. I New Orleans finns det två suveräna radiostationer, den ena lirar gammal rock n roll från Louisiana och den andra har bara country från 40-50-talen. Att lyssna på sådant gör mig väldigt glad.
Eye: Hur se du idag på det material som du gjorde under Big Star-tiden?
A.C: Det mesta tycker jag, musikaliskt sett, fortfarande väldigt mycket om, men jag "experimenterade" mycket då, så texterna blev därefter. Idag är det tvärt om, orden bara kommer, medan det är lite si och så med tonerna.
Eye: Hur kommer det sig att nästa allt Big Star-material låter sorgset, går i moll.
A.C: Jaa, jag vet inte. Jag har tänkt på det mycket så här 15 år efteråt. Det var definitivt inte något som vi kommit överens om men förmodligen berodde det på att jag var lite allmänt sorgsen då.
"Love me again
Be my friend
I need you now
I show you somehow"
Eye: 1970 spelade du in en solo-LP, kommer den någonsin att släppas?
A.C: Det vet jag inte, men det mesta håller fortfarande. Jag lyssnade just då mycket på country, Hank Williams och så, så den är väldigt countryinfluerad, steel guitar och sådant. Men fyra låtar är faktiskt med på nya samlingsskivan "Lost Decades". Men om någon skulle vilja släppa skivan, så inte mig emot.
Eye: När du flyttade till New York, kom du då i kontakt med den tidens rockelit, som snubbarna i Television?
A.C: Jaa, men inte 1970. Då träffade jag mest en massa flippade hippies. Däremot träffade jag hela raddan när jag bodde där 1977. Den enda jag träffar fortfarande är Richard Lloyd. Han kom faktiskt på min senaste spelning jag gjorde i New York innan jag flög över till Europa. Kan du fatta, han har äntligen slutat med droger. Det är helt underbart att Richard är fri.
Eye: Du har själv drogat en del?
A.C: Jaa, jag skippade narkotika 1976, och booze 1982.
The Eye ber att fä tacka Mr Chilton för den trevliga pratstunden. Senare på kvällen gör han en helt otrolig spelning på Ritz. Konserten hör till en av de bästa som redaktionen sett.
Mr Chiltons 9 i topp
Favoritmat Lamm
Favoritdrink Morotsjuice
Sist sedda film Sweet Dreams
Sist lästa bok Our Man In Havanna (Graham Greene)
Sist köpta skiva Who Shot the Lala (Oliver Morgan)
Bästa egna låten In The Street (Big Star, # 1 Record)
Bästa egna skivan Like Flies On Sherbert (solo 1980)
Bästa skivan någonsin Here Come The Warm Jets av Brian Eno
Skonummer Too big!
-----------------
-----------------
-----------------