----------------
Text: Henrik Weston
The Dogs bildades 1973 och är ett riktigt rock n roll-band. Vi träffade Antoine som spelar kompgitarr och Dominique som sjunger och spelar sologitarr efter spelningen på Rip Off i Stockholm. Första gången någon utanför Frankrike hörde talas om The Dogs var när skivbolaget Beggars Banquet släppte sin första skiva 1977; samlingsskivan ”Streets”. Där stökar The Dogs i låten ”Nineteen” tillsammans med band som The Lurkers, The Members, Slaughter and the Dogs och John Cooper Clarke. Första egna singeln ”Charlie Was a Good Boy” kom samma år på franska Melodie Massacre. Fram till idag har de gett ut fyra-fem singlar och tre LP-skivor.
Eye: Gillade ni spelningen?
A: Det var kul, men scenen var så liten så stärkarna fick stå på backar bakom scen, ljudet var inte heller det bästa. Men det är så det ska vara när det är rock n roll.
Eye: Du var ute i publiken flera gånger.
A: Tycker du? Då ska du se mig hemma i Paris.
Eye: Är era gigs alltid så här långa? (nästan 2 timmar).
A: Det beror på publiken. I Paris där publiken är helt galen kan vi spela i över två timmar.
Eye: Vad tycker du om Sverige som rockland?
A: Vi har inte varit här så länge men överallt där vi hittills lirat så vill dom att vi ska komma tillbaka. Vi var i Malmö härom kvällen och publiken där var verkligen fantastisk, och den var inte dålig i kväll heller. Om allting klaffar kommer vi tillbaka i oktober. Men det är en sak som är konstig, vi var på en fest förra kvällen och alla hade med sig en egen flaska vin. I Frankrike är det bara att ta för sig. Och det här stället vi är på nu har ju varken öl eller vin!
D: Just nu är det inne att lira 60-talsrock, men vi vill inte bli tagna för några som spelar 60-talsrock bara för att det är inne. På 50 och 60-talen när rock var inne i England och USA lyssnade folk på fransk schlager, så nu tar folk igen de förlorade åren. Vi tycker det är bra att kidsen lyssnar på den musik som vi tycker är bra men vi vill inte att det är ett mode som kanske är borta om sex månader. The Dogs har alltid spelat rock och kommer alltid att göra det.
Eye: Ni har varit över till England och spelat, berätta.
A: Förra året var vi förband åt Dr Feelgood på 15 gigs, annars brukar vi ofta lira tillsammans med vännerna i Barracudas, men det är svårt att bli erkänd när man kommer från Frankrike.
Eye: Jag hörde att ni umgås mycket med Barracudas.
A: Ja, vi är verkligen bra polare, vi är även polare med Fleshtones, Real Kids, Richard Hell och Plimsouls. Peter Case i Plimsouls vill producera vår nästa skiva. Han vill även plocka över oss till USA.
Eye: Fleshtones tycker att den bästa rockpubliken finns i Frankrike, stämmer det?
A: Det stämmer nog. Vi får alltid en otrolig respons från publiken och eftersom det finns så få klubbar så är det smockfullt överallt. Och du vet väl hur fransmän är? TOKIGA!
Eye: Kan ni leva på musiken?
D: Just nu går det rätt bra, men vi blir inte rika på det. För några år sedan då var vi ett riktigt undergroundband och då hade vi alla jobb.
Eye: Era skivor är svåra att få tag på här i Sverige.
D: Våra tre första är på små franska bolag men den nya ligger på CBS så den kommer det att gå att få tag på i hela Europa.
Eye: har ni bytt medlemmar många gånger?
D: När vi började spela var vi fyra stycken, men killen som spelade kompgitarr slutade efter första singeln ”Charlie Was a Good Boy” som kom 1977. Tre kids var vi ända till hösten 1981 då Antoine kom med i bilden.
Eye: Vad är riktig rock n roll för er?
A: Det är en gitarr, sladd och stärkare och max fyra ackord.
Eye: Repar ni ofta?
D: Före en turné så repar vi intensivt, sen när vi kommer hem så brukar vi inte repa på 4-5 veckor. Vi repar också mycket innan vi går in i studion, annars så repar vi när vi känner för det.
Eye: Har ni lärt er engelska genom att lyssna på engelska skivor eller har ni läst engelska i skolan?
D: Både genom skivor och skolan, fast det var inget kul i skolan.
Eye: Skötte du inte plugget?
D: Nej, när de andra i klassen gjorde läxorna var jag hemma och spelade rockskivor. Jag var den enda i klassen som gillade rock n roll. De andra tyckte om Genesis och annat skit och när jag var 14 år såg jag New York Dolls på Olympia i Paris. På hemvägen därifrån så visste att det var rockmusiker jag skulle bli…
Eye: Är det här er dröm, att få spela in skivor och kunna leva på musiken?
D: För två år sen jobbade jag på ett tidningstryckeri, det blev sena kvällar och vi kunde inte börja repa förrän vid midnatt. Det var då vi bestämde oss för att satsa ordentligt, men det var svårt i början. Det är klart att det är det här man alltid drömt om, även om det ofta är jobbigt, men att vara på turné är något som jag verkligen gillar. För de flesta banden i Frankrike är det svårt att få spelningar, men vi har haft tur och är nästan jämt bokade och i Paris som har miljoner invånare finns det bara två-tre klubbar. Ute i landet är det ännu värre. Många band ger upp innan de haft sin första spelning.
Eye: I Frankrike är det väl nästan tabu att sjunga på engelska. Hur reagerar publiken när ni gör det?
D: För några år sedan hade det varit omöjligt, men nu finns det många band som sjunger på engelska. Även om inte kritikerna gillar det så gör fansen det och rock n roll SKA sjungas på engelska. Däremot är franskan perfekt för ballader. Vi har föresten spelat in en låt med fransk text som singel, det är ”Secrets” från nya skivan.
Eye: Influenser?
D: Oj då! Svår fråga, men okej Jerry Lee Lewis, Gene Vincent, Flamin Groovies, Iggy, Velvet, Ramones, Small Faces och Stones förstås.
A: Glöm inte Kinks.
D: Kinks också.
Eye: Renaulten här utanför, är det er turnébuss?
D: Jaa det stämmer, men det är trångt. Vi är åtta pers plus instrument och prylar.
Eye: Går ni back på turnén?
D: Har vi tur går det jämt upp, men vi gör det för att det är kul och för nya skivan ”Legandary Lovers”. Reklam du vet.
Om du gillar schyst rock n roll ska köpa nya skivan ”Legandary Lovers” eller förra smått sensationella plattan ”Too much class for the neighbourhood” och dra på full volym och sätta dig i älsklingsfåtöljen och bara njuta. I oktober kommer The Dogs till Sverige igen. Skyll dig själv om du missar dom.
Fotnot: Dominique Laboubée dog i cancer 2002. The Dogs var på turné I USA när Dominique togs in på sjukhus. Han kom aldrig därifrån.
-----------------
-----------------
-----------------