The Eye #1 1984
----------------
Text: Henrik Weston
Från 27 augusti till 26 september förra året lullade jag runt i London; tanken var att jag skulle stanna där några månader och bland annat plugga lite engelska, jobba och så vidare. Ni vet, bensin i blodet, ja jag måste alltid ge mig av! Det gick lite si och så med jobbandet eftersom Sverige inte är med i EG. Men jag tog en tvåveckors bra engelskkurs på halvtid; var i en grupp med sex personer från halva världen. Det var kul och alltid lärde jag mig nått! Och eftersom jag inte fick tag på nått jobb så tog pengarna slut efter drygt fyra veckor, men vilka veckor det var! Här kommer en rapport om några gigs, både kända och okända:
Dave Kelly Band på Rock Garden
Dave Kelly Band är The Blues Band minus sångaren. Tyvärr har dom övergett bluesen och låter nu som en sämre variant av Rockpile. Spelningen glänste till några gånger, bland annat när dom spelade ”Rock Me Baby”.
TV Personalities på Adams Arms
Dessa charmiga gossar - som levererade den oemotståndliga singeln ”Part Time Punks” för så där en sex år sedan - spelar nu underbar rock med en blandning av diverse konstiga ljud och ideligen felspelningar, men vad gör det när TVP uppträder på vinden ovanpå puben Adam Arms i en lokal utan scen. Grymt charmigt och grymt bra! På en låt sjungs det typ: ”On the Titanic, there was some panic”. Då tjöt jag som en vild cowboy på fel sida Atlanten.
Jayne County på 100 Club
Wayne County har blivit Jayne County och hon far runt England på en turné som skrivs ner överallt, men jag måste säga att Jayne County på 100 Club är en av dom absolut bästa spelningar jag sett, det är inget snack om saken! Runt 1977 häckade County i London och spelade in några legendariska plattor med sitt band The Electric Chairs, bland annat debuten som heter just ”The Electric Chairs”. På 100 Club säger Jayne en massa oförskämda saker innan det suveräna bandet drar igång klassiker efter klassiker, eller vad sägs om låtar som ”Max´s”, ”Vicious”, ”Berlin” och ”Ressurection”. Och det byts kläder ideligen; vi får sen Jayne i allt från brudklänning till psychostuss. Ja det var en suverän spelning! Och i publiken såg jag bland andra Mike Monroe och Andy McCoy från Hanoi Rocks som ju bor i London nu. Dom lärde sig säkert ett och annat rockknep av allas vår Jayne County.
Nikki Sudden, Rag Dolls, Marionettes med flera på 100 Club
Skivbolaget Flick Knife hade fixat en gig med sju av sina band, bland annat skulle Barracudas spelat men ställde in av okänd anledning. Barracudas sångare Jeremy Gluck var dock där och såg allmänt cool ut. Jag utbytte några artighetsfraser med honom. Annars var kvaliteten på banden varierande; det mesta var skit men det fanns två höjdpunkter; Nikki Sudden och Rag Dolls. Nikki är ett praktexempel på hur en riktig rocker ska se ut; skitig och svettig som en yngre Keith Richards. Nikkis musik är en blandning av rock `n`roll och Dylan-inspirerade ballader. Resultatet kan bara bli helt suveränt!
Rag Dolls är ett annat exempel på att garagerocken från 60-talet kommit tillbaks – gitarristen skulle kunna vinna första pris om det fanns en tävling som heter: Vem är mest lik Keith, och sångaren skulle vinna en om Mick. Musikaliskt sett var dom bra; bandet spelar tung, rå 60-tals rock som får mig att tänka på våra egna hjältar i The Nomads. Annars var resten av banden en besvikelse, till exempel Instant Agony. Oj, vad jag sakande Barracudas.
The Damned på Hammersmith Palais
Dom gamla punkrockarna i Damned lever fortfarande och det med besked. Ett par tusen pojkar och flickor hade sökt sig till klassiska Hammersmith Palais för att se sina idoler. Förband var The Beast från Noo Yak (lät som tidiga Siouxsie and the Banshees), Play Dead (dåliga) och Flesh For Lulu (kommer inte ihåg hur dom lät, men dom var säkert dåliga). När Damned sen intog scenen blev det tumult, alla ville fram, och jag höll fan på att bli nedtrampad, men det gick bra! Damned öppnade med ”Born To Kill” och publiken var i extas. Jag har aldrig varit med om en så sanslöst hoppande och pogande och knuffande publik. Damned fortsatte sen med låtar som ”Neat Neat Neat”, ”Love Song” och ”Smash It Up”. Kort sagt så var det ett helt sjukt jävla ös!!! Konserten avslutades med att Damned spelade Love Song en gång till och några Captain Sensible-låtar. Kvällen var insane!
Ian Stewart Band på 100 Club
Med Ian Stewart på piano - den sjätte rullande stenen - och Charlie Watts på trummor + några andra killar så har vi bluesbandet Ian Stewart Blues Band. Spelningen var bra men det hördes att bandet inte repar särskilt ofta, det var lite som en kul kväll med grabbarna, det var mer på rutin än känsla. Men man kan inte få allt; det var ändå en bra kväll med mycket folk, bra musik och många öl!
Milkshakes på Broadway
Vilket drag! Riktig rock `n` roll och med hyfsat drag av rockabilly är låtarna i samma tempo som ett skenade tåg mellan Texas och Colorado. Förbandet The X-Men spelade samma sköna rock och bandet hade en kör med två helt galna tjejer dom bara stod och skrek hela tiden. Det kändes som Memphis 1954
Duellists på Marquee
Denna härliga rockklubb bär anor från svettens år i början av 1960-talet. Och denna kväll med The Duellists såg på papperet (NME) ut som en av de mer intressanta gigen jag skulle gå på. The Duellists har medlemmar från inga mindre än Slaughter and the Dogs och The Professionals. Hur var det då? Bandet ser ut som ett gäng bankirer från vilda västern med kråsskjortor och hela kitet och spelar en sorts rock `n` roll-influerad pop. Vad ska jag säga? Det var inte lika bra som jag trodde att det skulle vara, men ändå godkänt. Men sommaren 1981 såg jag The Members på Marquee, och det var sjukt mycket bättre! Members, kom tillbaks, jag saknade er ikväll!
Hollywood Killers på The Venue
The Venue är en ganska trevlig rockklubb med två barer och ett videorum. Scenen är stor och det är allmänt bra rymd. En stund innan midnatt intog Hollywood Killers scenen och drog igång med ganska skön rock med rätt mycket surf. Härliga stämsånger med sköna fringgitarrer. Det var bra! Men ni får inte förväxla bandet med Hollywood Brats - Londons svar på New York Dolls - som spelade i London i mitten av 1970-talet. Hollywood Brats var hur bra som helst!
Jail Byrds och Ramblers på Hope & Anchor
Ännu ett klassikt ställe! Och ännu en kväll med ärlig rock från rötterna. Ni kanske tycker att jag börjar bli tjatig men den råa skitiga rocken finns faktiskt kvar i London. Ja det var bra! Och ölen var god! Alla som gillar skitig, svettig rock `n` roll ska genast åka till London. I morgon kan det vara för sent.
Övrigt:
London är fortfarande rockstaden nummer ett, men sen pundet gick upp (eller kronan ner) så har allting blivit ganska dyrt. Ska man vara i London en längre tid utan att det tickar in några pengar får man ta det lite lugnt. En ny Lp kostar faktiskt så mycket som 70 kr! Men nu är det inte nya plattor man köper i London utan begagnat. Och det finns många bra skivbörsar, här kommer några:
Vinyl Solution: Specialist på garagerock och gamla sköna plattor. Hereford Road mellan Bayswater och Notting Hill.
Plastic Wax Records: Har mycket och allt är bra sorterat i bokstavsordning. Westbourne Grove i Bayswater.
Records Tapes and Exchange: Har väldigt mycket men alla plattor är i en enda röra så man måste ha gott om tid, men efter en stunds rotande hittade jag faktiskt Barracudas första singel i kanonskick för endast 2 pund. Records Tapes and Exchange finns runt om i London, men shopsen i Notting Hill och Shepards Bush är bäst.
Rock On: Grymma 60-talsplattor! Bakom tunnelbanan i Camden Town.
Hanway street off Oxford street: På den här lilla urgamla gatan ligger två sjukt bra skivaffärer. Glöm inte pluskan, för smakar det så kostar det!
Nåt mer? När jag var på Flick Knife-galan träffade jag en galen italienare från Taranto som såg ut som Stiv Bators. Vi köpte öl och sprit och åkte till hans hotell och lyssnade på punk, så klart! Det finns också mycket bra konst att kolla in på gallerier och museer men det känner ni väl redan till? Om inte så köp Time Out, där står allt!
Okej guys and girls, det är dags att resa hem efter en månad som varit väldigt bra! Jag tar tuben till Liverpool Street, sen vidare med tåget till båten från Felixstowe som ska ta mig till Göteborg och sen vidare med tåg till Stockholm. På båten hittar jag Expressen, två dagar gammal, och vad ser jag? Barracudas ska spela på Garage i Stockholm två kväller i rad, och det är från och med i morgon!! Jävla Jeremy Gluck, varför sa du inte det nåt om det här? Jag hinner till andra kvällen om SJ ger järnet.
Jag hann, Barracudas var sjukt bra! Men inte lika bra som när bandet spelade på Mariahissen 1982. Men det var i och för sig en av de bästa spelningar jag sett, inte mycket kan toppa det giget.
-----------------
-----------------
-----------------