----------------
Intervju i Stockholm 1984
Text: Micke Herrström & Henrik Weston
Vi träffades i logen efter spelningen på Kolingsborg i Stockholm. Det är svårt att göra intervju, musiken dånar och det kryllar av folk som tillsammans med The Lyres intar diverse olika drycker och röka. Som en följd av dessa substanser blir vårt intervjuoffer Jeff Conolly något okoncentrerad.
Jeff Conolly - eller Mono Mann som han kallas - växte upp lite här och där i nordöstra USA. Garaget kom in i hans liv redan i tolvårsåldern. Ett årtionde senare började han jamma med några kompisar och så småningom tog ett band form, DMZ. DMZ gjorde bland annat en gudabenånad EP och en halvdann LP och av LP-omslaget att döma gjorde de även allt för att se ut som Ramones, skämt åsido, när DMZ splittrades tog Jeff med sig basisten Rick Corraccio och trummisen Paul Murphy för att sedermera bilda The Lyres. I Boston är Jeff känd för att ha en av de finaste garageskivsamlingarna ett öga kan skåda och han är även ett fanatiskt Roky Erickson fan. Och det var på dessa vägar han kom i kontakt med gitarristen. The Lyres var ett faktum.
The Lyres har funnits ganska länge nu men det är först på senare tid som de vunnit framgång. Är det för att det är inne på med garage nu?
- Ja förmodligen, säger Jeff. Egentligen är det ingen ny våg, jag menar vissa har lirat den här musiken i många många år, andra har precis börjat, och för dom är det kanske en våg, men va fan vår platta har sålt 12 000 ex i USA vilket i och för sig är mycket, men en sån jättevåg som tidningar och sånt vill få det till är det inte. Det verkar dock var på modet här i Skandinavien (där Jeff ännu inte har några försäljningssiffror).
Eye: Är det en dum fråga att fråga vad ni har för influenser?
Jeff: Ja (skratt). Nej men det är svårt att säga något speciellt band, du vet garage är garage…
Eye: Jag tycker att vissa låtar lät lite som Remains ikväll.
Jeff: Tycker du? Det var underligt, jag tycker inta alls vi låter som dom gjorde.
Eye: Diggar ni dom?
Jeff: Ja naturligtvis. Rec, vår skivbolagsboss såg dom flera gånger när han var ung. Faktum är att dom har en ny platta på gång som ska produceras av Rec.(Det ni nu läste är kult, kära läsare).
Eye: Det är du som gör bandets låtar, berätta hur processen är.
Jeff: Jag tänker ut allt i huvudet sen sjunger jag allt för grabbarna, ja det är därför det låter som det gör.
Eye: Ni lirade många kända garagecovers ikväll, satsar ni på säkra kort?
Jeff: Nja va fan, vi vill roa folk.
Eye: Behöver du jobba vid sidan av bandet?
Jeff: Ja egentligen, men jag gör det inte, jag får ekonomiskt stöd av skivbolaget (Ace of Hearts). Dom är verkligen superschysta!
Eye: Är det svårt att få spelningar?
Jeff: Nej inte speciellt, men i New York är det konstigt nog ganska svårt. I Boston är det mesta centrerat till en klubb, den legendariska the Dive. Vi önskar att dom fantastiska svenskarna The Nomads skulle komma dit, det skulle bli The real thing of the century!
-----------------
Efterord
Det var en halvdan spelning Lyres gjorde på Kolingsborg. Men skenet bedrar. Egentligen är The Lyres ett av de bästa nya garagebanden som tillsammans med Long Ryders, Fleshtones, Droogs, Plan 9 med flera företräder en musik som står lite utanför annan musik. I vissa kretsar är det till och med reaktionärt att digga garagerock. Tyvärr utrycker sig ofta dessa förståsigpåare att de är djupa konstnärer. Förståsigpåarnas musiksmak odlas särskilt i tidningen Schlager där de gör sitt bästa för att avliva all musik som faktiskt roar folk.
Till er kan The Eye bara säga: UP YOUR ASS!
-----------------
-----------------
-----------------