----------------
Intervju i Stockholm 1985
Text: Henrik Weston
För tillfället pågår det en ganska omfattande garagevåg i Schweden. Nya band bildas dagligen, gamla 60-talsplattor säljer som aldrig förr och grabbar med svampfrissor kan du hitta i varje gathörn. Kort sagt så har vi fått ett nytt mode.
Ett band som inte själva vill räkna sig till svängen är Shoutless. Shoutless bildades för tre år sedan som en trio med Janne Liljekvist, Lasse Gustavsson och Matte Norén. Efter ett par månader kom Jocke ”skivsamlaren” Tärnström med i bandet. Dom brukade sitta hemma hos Jocke och rota fram dammiga hits som dom sedan gick ner i källaren och repade in. I augusti förra året åkte Jocke iväg på bilsemester till Paris. När han kom hem hade han blivit kickad och ersatts av Pelle Kruse, som Janne och Matte träffat på Systembolaget vid Odenplan. Jocke spelar nu med The Schleyers där Kruse tidigare var med. Hösten 84 släppte Shoutless singeln ”Insane/I Tell No Lies” som är den i särklass bästa svenska garagesingeln någonsin. Nu är grabbarna aktuella med en mini-LP, ännu så länge utan namn.
The Eye hade någon gång i april en pratstund med Shoutless över några öl. This is what they said:
Eye: Berätta lite om Insane-singeln.
Janne: Den har hittills sålt i 1700 ex varav 200 i Australien. Singeln har kostat 5000 spänn och den kommer gå ihop. Vi har mixat den själva och vi är väl ändå rätt nöjda
Eye: Vadå rätt nöjda, plattan är ju grym! 1980-talets bästa singel so far!!
Janne: Kanske det.
Eye: Hur ser kontraktet med Rainbow ut?
Janne: Vi har fria händer och får göra vad vi vill. Och så slipper vi pröjsa själva, inte illa! Enda nackdelen är att bolaget är lite för försiktiga, dom vågar inte satsa fullt ut. Nomads första mini-LP kostade 16 000 spänn att spela in, vår kommer kosta runt 8 000. Det är en viss skillnad, low budget skulle man kunna säga.
Eye: Är ni inte nöjda med nya plattan?
Shoutless: Jo, vi är nöjda, men vi har mixat den själva och då ser man inte alla möjligheter som finns. Egentligen skulle vi velat mixa om den och så skulle den kanske innehålla lite fler egna låtar, för många covers är det nu. Fast coola obskyra covers.
Eye: Är det en dröm som gått i uppfyllelse att få spela in plattor?
Kruse: Spela in skivor är inte det viktigaste, det viktigaste är att ha konserter och få gensvar från publiken (gärna en berusad publik). Pubar typ Engelen är dom roligaste ställena att spela på för dit kommer inte folk för att kolla in bandet, dit kommer folk för att supa. Publiken tror att vi är ett soft band som ska spela, men så stormar vi scenen och river plejset. Sånt är kul.
Eye: Ni kan inte leva på musiken?
Janne: Nej nej för fan, vad tror du om oss, ha ha ha. Jag och Lasse pluggar så att vi kan få studielån, Kruse har en städfirma och Matte gör tvål… Nomads ställde in en spelning i Hultsfred, då ringde arrangören oss så vi åkte ner istället. Nomads skulle fått 5000 för giget, vi fick 1300. Men va fan, vi är entusiaster, vi åker gärna 70 mil för en hundring.
Eye: Hur är det att få spelningar, är det lätt?
Janne: Sen vi släppte singeln går det mycket lättare. Nu har folk till och med börjat ringa. Vi har varit i Hultsfred, Flen och i Linköping, fast i Linköping fick vi inte spela för vi drack öl i logen. Vi fick åka hem utan gage.
Eye: Berätta om er repertoar, det är en hel del schysta garagepunkisar?
Lasse: Mmm, vi har inte hunnit skriva så många egna låtar ännu.
Janne: Jaa, vi diggar obskyra låtar som skramlar. Det är viktigt att det skramlar.
Kruse: Även om ”Honky Tonk Women” är en bra låt så kan man ju för fan inte ställa sig och spela den…
Som de flesta unga män tycker Shoutless att nöjesutbudet i Stockholm är lika med noll. Men vad gör grabbarna på fritiden?
Lasse: Jag rider, rida är rock `n` roll. Kruse och Janne och Matte sover och dricker öl.
Matte: Det är sällan man går på konsert, alla band är så dåliga och så är det så dyrt.
Kruse: Zanzi Bar på Ritz är kul för där bli folk helt chockade när dom ser en snubbe i jeansjacka.
Lasse: Alla ställen där man kan supa är bra.
Eye: Garagevågen, är ni en del av den?
Janne: Jag vill inte att vi ska bli indragna i garagevågen, vi är inget garageband, vi är ett rock `n` roll-band. Men visst är det kul när folk upptäcker att den bästa musiken gjordes på 60-talet, men det har gått för långt när band tjackar svampfrissa och tror att det är 1965. Vi lever faktiskt på 80-talet.
Kruse: Jag tror att garageprylen redan nu är körd i botten, till och med för Nomads. Om ett år är det nog lika dött som det var för två-tre år sen. Om ett år finns nog bara vi entusiaster kvar.
Lasse: Det verkar som vår generation är dom sista som vet nåt om 60-talet och 60-talsmusik. Dom som är 14-15 bast idag, va fan vet dom om 60-talet? Ingenting.
Janne: Vi har till exempel tackat nej till garagegalan på Ritz på Valborg, men Apromus kommer vi alltid ställa upp för.
Eye: Nämn några nya band ni lyssnar på.
Janne: Det finns inga, Prince är skit!
Kruse: Rocken är död.
Lasse: Duke Robillard är jäkligt bra!
Plötsligt stormar gruppens bästis Adam in. Adam har varit med ända från början och han vill gärna få fram att Janne och Lasse är dom bästa musikerna som han lirat med.
Kruse: jaa, dom snubbarna är tunga, dom hajar hur det ska vara.
Eye: Influenser?
Kruse: Stooges, MC5, Flamin Groovies och Texasrock.
Matte: Allt som är bra.
Janne: 60-tal och jazz och blues.
Lasse: Instämmer.
Vi kommer osökt in på vilka Shoutless hatar och dom är i nämnd ordning: Commando M Pigg, Proppmätt på Ritz och Stockholms Negrer. Nästa gång Shoutless får syn på Commando så ska dom få spö. Vi är större än Allah! skriker Shoutless i kör.
Eye: Hur fick ni med en låt på den amerikanska kassetten ”Garage Sales”?
Janne: Det var Jocke som skickade en tape till Goldmine Magazine och dom nappade.
Eye: Amigoplattan? Er låt där är ju hur jäkla bra som helst.
Janne: Det var väl Jocke som var framme igen och skickade en tape,
Eye: Vem är gruppens ledare?
Janne: Ingen, men är det nån som inte är med så slår vi honom.
Eye: Hur ofta repar ni?
Janne: Två gånger i veckan på Apromus i Solna, inte mer, men vi försöker ha så många gigs som möjligt.
Eye: Namnet Shoutless?
Lasse: Det var jag som kom på det, det är några rader i en Carl Perkins-låt, eller skulle kunna vara, man hör inte vad han sjunger…
Eye: Ställer ni upp för vilken tidning som helst och ger intervjuer?
Shoutless: Jaa, alla tidningar utom Aftonbladet och Året Runt.
Shoutless är ett ovanligt coolt rock `n` roll band som gärna varvar 60-talspunk som The Haunteds ”1-2-5” med en Chuck Berry-hit som ”Nadine” och det är just den blandningen som gör att Shoutless skiljer sig från alla andra slammerband.
Janne: Just nu finns det ovanligt många bra band i Sverige, och det är kul! Men jag måste säga att alla etablerade band är skit.
Kruse: Om man ska komma någonvart i Sverige så måste man vara så jävla städad och ofarlig.
Eye: Framtidsplaner?
Janne: Om mini-LPn säljer okej blir det en LP. Men vi tar en dag i sänder. Ett av målen är att lira i Tyskland, Holland, Belgien och England, vi har fått mycket respons därifrån, så vi drar nog iväg i höst på en turnè. Spanien och frankrike är också länder som vi får brev ifrån. Men det viktigaste just nu är faktiskt att fixa en riktig producent till nästa platta.
Kruse: Jag vill lira i Trondheim.
Lasse: Vi måste spela på Åland för resorna dit är så roliga.
Janne: Vi ska försöka att spela ute så mycket som möjligt, och då inte bara i Stockholm.
Den hyfsat formella pratstunden börjar lida mot sitt slut. Eftersom kvällen ännu är ung och kroppen i behov av mer bira styr vi kosan mot Ritz. Janne, som är portad, kommer inte in men vi andra glider in. Janne blir så klart skitsur. På Ritz fortsätter vi snacka strunt men ”off the record” så klart.
Avslutningsvis kan jag bara säga att Shoutless är fyra roliga gossar som förtjänar mer framgång än vad dom hittills fått. Köp mini-LPn när den kommer ut nu i sommar och formeln är så klart: Play it bloody loud!
-----------------
-----------------
-----------------