The Eye #2 1984

----------------

Tant Strul

Intervju med Kajsa Grytt och Malena Jönsson i Stockholm 1984

Text: Johan Rothstein

Vi träffade Kajsa och Malena på ett fik på Söder några dagar efter en spelning på Ritz.

Eye: Är det lika kul att spela nu som förr?

K: Man har ju blivit mer beroende av det nu, det är inte så att man varenda gång tycker att det ska bli jättekul att repa, det kan vara skittråkigt och jobbigt, fast man måste göra det för sin egen skull, man vet att det blir bra efter ett tag.

Eye: Är Tant Strul det första bandet ni spelar i?

K: Nej, jag var med i Pink Champagne.

Eye: Livnär ni er på musiken?

M: Ja, för ett och ett halvt år sedan kom vi fram till att vi inte hade så mycket tid till annat och vi ville koncentrera oss på musiken.

Eye: Hur klarar ni er ekonomiskt?

M: Ibland går det inte alls, ibland är vi jävligt fattiga.

Eye: Vad är er huvudsakliga inkomstkälla?

K: När vi spelar ute, det är ju mer kontinuerligt än plattorna. Sedan får vi ju lite från Stim också, alltså när låtarna spelas i radio.

Eye: Hur mycket har Amason-plattan sålt?

K: Runt 9 000 ex, vi är inte ett sådant band som säljer mycket skivor precis.

Eye: Ni har fått ganska mycket dåliga skriverier för produktionen på ”Amason”, vad tycker ni själva?

K: Jaha? Skratt.

M: Vi bestämde oss för att inte ha någon producent, vi tänkte att vi skulle klara det själva. Tony (Thyrén) var med och producerade några låtar, sedan satt vi där själva och höll på och då blev som det blev. Nu tycker jag det är skitdåligt ljud på skivan.

K: Det är svårt att få tag på en riktigt bra producent. Till nästa skiva skulle vi nog vilja ha det, det har vi inte på nya singeln.

Eye: Den singeln skulle väl ha släppts för länge sedan, vad har hänt?

K: Det har varit strul därför att vi inte har någon producent.

M: Först så spelade vi in, sen mixade vi, men vi blev inte nöjda. Sen mixade vi, sen mixade vi.

Eye: Ni har ingen press på er från skivbolaget?

K: Jo, de vill ju att vi ska ge ut den, och vi har bara fått spel och spader på allt, och sen blir man ju så trött, nu vill jag inte lyssna på den längre.

M: Ofta har det varit så att vi inte varit sådär jättenöjda. Vi har fått en månad för en LP och sedan måste det vara klart. Det har blivit så att ”vi tar den här” utan att ha varit sådär jättenöjda med ljudet.

Eye: Ni spelar in i Vaxholm?

M: Ja, men nya singeln är inspelad i en av Mistlurs studios.

Eye: Vad heter låtarna?

K: ”Romeo och diskerskan” och ”Den knivskurne”.

Eye: Är det samma stil som på ”Amason”?

K: Vad är det för stil på ”Amason”? Det skulle vara kul att höra, det låter ju väldigt eget.

M: Det är nog samma sak med nya singeln, fast det är inte uttänkt, jag vet inte vad det är för stil, det har bara blivit så, det låter som det låter.

Eye: Är ni nöjda med spelningen på Ritz häromdagen?

K: Jaa, det var roligt att spela, det var första spelningen på över en månad. Vi har legat lite lågt under en period för att vi inte gett ut någon skiva. Många band ger ju regelbundet ut grejer, men det har varit ganska långa mellanrum mellan våra skivor, och då blir det naturligtvis svackor om man inte lyckats arbeta sig upp till jättestora höjder. Jag tycker man får ta det, att det blir lite mindre spelningar och att man känner att när man ger ut någonting så är det för att det är någonting nytt, inte för att man måste. Vi arbetar ganska långsamt.

Eye: Ni har inga krav på er att till exempel ge ut tre singlar om året?

Båda: NEJ.

Eye: Skulle ni kunna kompromissa med er musik för att sälja mer?

K: Nej, inte medvetet.

Eye: Jag har hört att folk i andra band säger att de själva är tvungna att kompromissa för att kunna leva på musiken.

M: Vi lever och spelar inte på det sättet.

K: Nej, så lever vi inte. Om man gör en låt så spelar Nike som den låten är för henne och Malena spelar som den är för henne. Det är säkert därför det låter annorlunda. Vi säger inte: ”Det här är en sådan här låt och då ska vi spela på det här sättet!”

Eye: Skulle ni kunna tänka er att sjunga på engelska?

K: Vi har kontakt med flera bolag i England och vi har funderat på att spela i en singel på engelska, det blir en gammal låt i så fall där vi översätter texten. Men att sjunga på engelska för att några från ett annat land skulle upptäcka oss känns helt meningslöst. Svenska är mitt och publikens språk.

Eye: Hur fick ni skivkontrakt?

K: Vi har inget skivkontrakt.

Eye: Okej, men hur fick ni göra er första skiva?

K: MNW frågade om vi ville spela in en singel och då sa vi ja.

Eye: Var det så lätt?

K: Ja, det var så en tid när punken var ny, bolagen var ute och letade efter band.

Eye: Om en tidning typ Okej eller Veckorevyn vill göra ett knäck med er, ställer ni upp då?

K: Vi har sagt nej till båda.

M: Fast Okej gjorde skrev om oss ändå.

K: Ja, det är så jävla spekulativt så det inte är sant. Okej är ju för småbarn. Jag läste Tiffany när jag var liten, men de är en del av rock `n` roll-världen som vi aldrig kommer erövra, och det är ingenting att gråta över, fast det är ju den publiken som köper mest skivor.

Eye: Vill ni bli jättestora, eller hålla er på typ den nivån ni nu är på?

K: Det är klart att man vill ha så stor publik som möjligt. Ni vill väl att så många som möjligt läser er tidning så länge den är på era villkor, eller hur? Den här stora publiken som Uggla och Carola har, den är mycket yngre än vår. Men visst är det häftigt med en stor publik.

Eye: Tycker ni det är bra att ni inte har Carolas publik?

K: Nej, det är inte bra men det är så. Det skulle vara skitbra för dom om dom tyckte om oss, för vi är jävligt bra! Men det är möjligt att man skulle vara tvungen att lansera sig starkare, vara enklare och tydligare för att nå den publiken.

Eye: Skulle ni nappa på ett fett anbud från CBS?

K: Sådant går ju inte att svara på, man kan aldrig säga att man aldrig skulle svika idealen.

Eye: Vad har ni att säga om rockkritiker?

M: Jag är så jävla trött på en sån som Mats Olsson som skriver sina jävla listor med 25 band som han tycker om.

K: Man har ju sina favoritartister som är jävligt få. Om det kommer en ny skiva med till exempel Bob Dylan så är jag jävligt intresserad av att läsa vad som står om den innan jag hört den.

Eye: Hur tar ni kritiken av er egna skivor?

K: Vi har nästan bara fått bra recensioner, om alla skulle skriva ner oss så skulle man kanske bli jävligt ledsen. Det är sådana svängningar ”de andra har skrivit bra om den skivan, då måste jag skriva dåligt, den var ju inte så bra, den sålde ju inte så mycket”. Tänk att vara en sådan människa som sitter och skriver om olika skivor, det gör ni ju också i och för sig, tycker det är helt sjukt.

Eye: Vad har ni själva för förebilder?

K: Jag har inga idoler.

Eye: Vad brukar ni lyssna på hemma?

M: Simple Minds, Bob Dylan, Neil Young, Aretha Franklin och mycket klassiskt, det brukar också bli mycket jazz.

K: Lou Reed och Billie Holiday.

Eye: Förut var ni väl inspirerade av Doors?

K: Inte medvetet, men det finns ju perioder då man lyssnar mycket på någonting. Ja, jag lyssnar mycket på Doors, och på Rolling Stones.

Eye: Musikåret 1983, var det bra?

K: Nej, inte så mycket intressant, mest en massa engelskt kladd och mycket nostalgiskt med massor av smink. Nästan inget personligt och nytt alls.

M: Men Simple Minds och Dylans nya är bra.

Eye: Vad hoppas ni av 1984?

K: Att det kommer en ny våg som det alltid brukar göra när det varit segt en tid. Det behövs en ny protest, fast det blir väl också segt efter en tid.

Eye: Går ni ofta på gigs i Stockholm?

K: Jo, man går ju mycket på Ritz till exempel.

M: Ritz är nära och bra. Det blir aldrig mer som förr i tiden då man åkte ut till en förort för att lyssna på nya band.

Eye: Framtidsplaner?

K: Vi har inga, de handlar om singeln och att kanske få i gång en ny LP efter sommaren.

Eye: Vem är det som har idéerna till låtarna, hur kommer dom till?

K: Det brukar vara jag. Jag sitter hemma och tänker att ”nu fan ska jag göra en låtjävel”. Det är ingenting som kommer från himlen, det finns i huvudet. Det tar lång tid innan det blir en bra låt, kanske för lång tid.

Eye: Är det många som påstår att ni kommit fram bara för att ni är tjejer?

K: Det tror jag inte, jag tror inte att publiken står och tänker ”vad bra tjejerna lirar”. Man köper inte en skiva för att det är tjejer som lirar.

Eye: När ni bytte trummis, ville ni gärna ha en tjej då?

K: Nej, jag och Nike bodde ihop och vi behövde en trummis och hon testade.

Eye: Varför slutade Micke i bandet (gamla trummisen)?

M: Han var mera inne på film.

Eye: vad hände med Kärsti som sjunger på första singlarna?

K: Hon var mer intresserad av att ta bilder, tyckte inte det var kul att spela. För henne var det mer grejen av att vara med i ett rockband, att det skulle gå fort, att man skulle bli stor men det tar ju lång tid. Jag menar man spelar ju för sin egen skull, den grejen kände aldrig hon, jag tror inte hon fick ut så mycket av att lira.

Eye: Är ni stora ute i landsorten?

K: Nej inte så väldigt, de band som har rolig där är mer ösrock-band.

Eye: Saknar ni den gamla punktiden när ni spelade på ungdomsgårdar?

K: Vi spelar fortfarande på sådana ställen.

Eye: Vad gör ni när ni inte spelar?

K: Röker och dricker kaffe och pressar fram låtar.

Eye: Det här att lira i band och så, är det en dröm som gått i uppfyllelse?

M: nej, det är ingen dröm, men det är skönt att kunna leva på musiken och göra det man verkligen vill.

K: Drömmar har man ju alltid. Det kan vara att resa eller leva någon annanstans.

Eye: Vad ska ni göra när ni slutar spela?

K: Vem har sagt att vi ska sluta spela? Det är inte säkert att vi håller ihop så länge, men man kommer väl att spela och göra texter och sådant även framöver.

M: Alla kommer att fortsätta på sina håll, det har vi ett behov av!

Eye: Det var skönt att höra, det var precis det svaret vi ville ha.

Malena Kajsa
Senast sedda film:  Zorba – The Greek Fanny och Alexander
Senast lästa bok: Svarta palmkronor av Peder Sjögren Andra röster andra rum av Truman Capote
Favoritfärg: Tegelrött Olivgrönt
Favoritdryck: Danskt körsbärsvin Whisky – mycket gott
Önskeresa: Svarta havet Hawaii
Godaste cigaretterna: Camel Ducados
Ögonfärg: Bruna Brunblå
Favoritlåt: Point Blank – Springsteen Train In Vain – The Clash
Tant Struls bästa låt: Romeo och diskerskan Som den söndan
Favorittidning: The Eye The Eye – Tidningen med klös!

-----------------

Tillbaka

-----------------

Hem

-----------------

© The Eye Production 2010